Införskaffningen av 2011 års julklappar börjar närma sig sitt slut för min del. Som anställd inom livsmedelshandeln får jag allt vad julhandel och julhets innebär projicerat till mig från de människor som dagligen besöker min arbetsplats. Det räcker gott så, tycker jag.
Därför är det, å milda himmel, så skönt att årets införskaffning varit en ytterst bekväm historia. Precis som föregående år, året innan det och året dessförinnan.
Därför är det, å milda himmel, så skönt att varken behöva ta på sig byxor eller ens lämna sofflocket eller sacco-säcken. Precis som föregående år, året innan det och året dessförinnan.
Man slipper att stå fullt påpälsad i nån kö i nån överbefolkad affär samtidigt som man känner hur svetten pärlar sig i pannan. Inte behöva träffa en enda människa, och därmed slippa alla barnaskrik eller klichéartade small talks.
“Åh, hej vad länge sen hur firar du jul i år och god jul och gott nytt år och vi måste höras kanske ta en öl ihop nån gång och god jul eller det kanske jag redan sagt jaja god jul iallafall och hälsa hem förresten”.
Allt man behöver göra är att hitta en bekväm sitt- eller halvliggande position i soffan, iklädd blott sina trasiga kalsonger och sitt smutsiga linne, medan det mest ansträngande man behöver göra är att lyfta på pekfingret för att klicka hem skiten.
2000-talet, jag fucking älskar dig, precis som föregående jul, julen innan det och julen dessförinnan.
